barfotalöparn

Det här med att löpa på en strand är bara skit. Den är fin att titta på, drömma om på vintern men att som löpare underlag är det skit. Man bara snubblar och blir trött efter 100 meter.

På bilden ser ni stranden jag löper bredvid, inte på.

Efter en helt underbar söndags tur är det hög tid för lite Grand prix från Malaysia.
Varje löparpass sitter mitt steg bättre och bättre. Trodde för en månad sen att jag hade ett bra löpsteg men utvecklas för varje runda.

Blir så full av energi hela dagen efter en runda på morgonen.

Dimman låg tät som över ett medeltida slagfält. Underbart att löpa i. Känns kroppen bra är nog alla väder också bra.
Det har tagit lite tid men nu börjar jag verkligen se fördelarna med barfotalöpning, även om jag var såld på idén från första gången jag hörde om det. Varje gång jag sätter i foten känns det rätt och lätt.

Fy fan va skönt det är att löpa utan att ha ont!! Idag var första gången på länge det bara kändes i musklerna. Kanske vädret hjälpte till lite, 16 och sol.

Äntligen kan jag börja löpa lite igen. Synd bara att folket på Fotkultur inte kan lämna tillbaka mina skor.